Slå hål på myterna om vård, skola och omsorg

Av Håkan Sörman 2011-10-19 10:25

Jag har under 25 års tid jobbat som chef på många olika arbetsplatser, både privata och offentliga. De senaste sju åren som VD för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Jag upplever att många av chefsrollens utmaningar är desamma oavsett vilken arbetsplats man jobbar på. Det handlar om att motivera och engagera medarbetare och att se till att arbetsgrupper har rätt sammansättning och kompetens för att klara uppdraget. En bra ledare måste också, oavsett sammanhang, kunna uppmärksamma och premiera goda insatser.

Det finns dock några saker som skiljer kommuner och landsting från andra arbetsplatser. I vår sektor finns de mest engagerade medarbetarna på arbetsmarknaden. De känner högre motivation, tycker jobbet är mer meningsfullt, ser mer fram emot att gå till jobbet och ser i högre utsträckning än privat och statligt anställda betydelsen av vad de gör.

Det är det ena som sticker ut. Det andra som skiljer - och det är mer problematiskt - är att när samma medarbetare svarar på om de är stolta över att berätta var de jobbar eller om deras arbetsplats har en god image så får arbetsplatserna i kommuner och landsting låga betyg.

Att överbrygga klyftan mellan högt engagemang och låg image är en viktig utmaning för mig och mina chefskollegor i landets kommuner och landsting.

De kommande fem åren går cirka 7 000 chefer inom kommuner och landsting i pension. Det innebär stora framtidsmöjligheter för talangfulla personer med potential för ledarskap. Vi vet att framtidens välfärd behöver ha den absolut bästa kompetensen för att möta vår tids viktigaste och mest utmanande frågor.

Vi måste säkra att vi har de bästa medarbetarna och de bästa ledarna. Då måste vi vara förberedda på mötet med en yngre generation med förväntningar som sannolikt delvis skiljer sig från dem som lämnar våra arbetsplatser. För att vi ska kunna attrahera de bästa framtida cheferna måste vi bli bättre på att förstå deras syn på chefskapet, karriärmöjligheter och oss som arbetsgivare.

Därför har vi frågat 80 blivande chefer som går kommunala chefsaspirantprogram vad de har för förväntningar på chefsrollen. Resultatet kan du läsa i en ny rapport, ”Förhoppningar och farhågor hos framtida chefer i Sveriges kommuner”.

De intervjuade är mycket stolta när de pratar om kommunens verksamhet. De berättar om god arbetsmiljö, om meningsfullt arbetsinnehåll och möjligheter till kompetensutveckling. Men när de beskriver hur omgivningen ser på kommunen som arbetsgivare och möjligheterna till utveckling är bilden mer negativ.

Här har vi en utmaning. Vi måste bli bättre på att berätta om vad vi kan erbjuda och på så sätt skapa nyfikenhet och intresse för jobben i sektorn och välfärdens utmaningar. Vi måste jobba hårt för att slå hål på myter om vård, skola och omsorg.

Sveriges viktigaste jobb finns i välfärdssektorn. Bland den miljon medarbetare hos kommuner och landsting och privata utförare som hjälper barn till ett eget språk, som räddar liv i akutsjukvården, som coachar dom som inte vill skiljas, som hjälper människor som är på flykt, som skapar en trygg ålderdom för de gamla eller skapar hållbara städer. De jobben ska vi prata mer om.

Håkan Sörman
vd, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL

Både snäll och sträng

Av Håkan Sörman 2010-11-12 13:59

För några år sedan skulle jag delta i en paneldebatt på en konferens om morgondagens ledarskap i kommuner och landsting.

Jag hade inte förberett mig särskilt minutiöst – den här gången blev det bra: precis när moderatorn Anna Lindmarker ställde frågan till mig, kom jag på att jag skulle kunna utnyttja en kunskap om ledarskap som min dotter Ebba under sitt första skolår gav uttryck för. Hon hade på den tiden i första klass två lärare, varav en under veckans sista dag som följaktligen gick under benämningen "fredagsfröken". Ebba gillade fredagsfröken skarpt och glädjen var stor både hos henne, hennes kamrater och hos oss föräldrar när "fredagsfröken" blev "varjedagsfröken" under andra och tredje skolåret. Ni som är föräldrar vet hur lycklig man är när ens barn har bra lärare! Nåväl, jag frågade Ebba en dag på väg hem från skolan varför hon tyckte att fredagsfröken var så bra. Ebba svarade: hon är både snäll och sträng.

Det är nog precis så jag ser på ledarskapet: att vara snäll innebär i den meningen att man måste tycka om människor och förstå sig på kunder, brukare eller vad vi kallar det för och därmed också tycka om att ha medarbetare. Allt för att få arbetslagen att fungera maximalt. Det är extremt viktigt i vår sektor där tjänsterna skapas i mötet mellan människor. När det gäller stränghet motsvaras det av vad jag menar är chefens andra uppdrag: att leverera resultat. Uppgiften är att tillsammans med sina medarbetare se till att man når hög kvalitet på de tjänster som ska tillhandahållas till medborgarna.

Det innebär krav på att man faktiskt inte bara är duktig på att hantera människor omkring sig utan också att vara professionellt duktig när det gäller metoder och modeller för hur man bedriver ett arbete så smart som möjligt. Kanske har vi någon gång under de senaste åren alltför ofta pekat på betydelsen av ledarskapet ur en sorts attityd - synvinkel. Vi har genom olika aktiviteter, konferenser, skrifter, nätverk etc. försökt att få våra medlemmar – kommuner och landsting - och deras medarbetare att inta en attityd till sitt arbete som är mer framgångsrikt. Jag tror det är ett viktigt arbete. Men jag kan ibland känna att vi har eftersatt behovet av att faktiskt ge våra chefer, inte minst första linjens chefer, direkt kunskap om metoder.

Jag minns hur pinsamt jag tyckte det var när vi hade en besvärlig ekonomisk situation i ett antal av Södertäljes grundskolor (jag var stadsdirektör i kommunen då). Berörd förvaltning hade genomgångar med respektive rektor och jag bad att få vara med på flera av dem. När jag förberedde mig inför mötet bad jag att få se den ekonomiska rapport som varje rektor fick i vårt ekonomisystem. Den var för mig, högskoleutbildad ekonom, oläslig. Jag tyckte att vi som ledning hade agerat synnerligen oprofessionellt: när det gick åt skogen med ekonomin krävde vi ansvar av dem som vi inte hade gett förutsättningar att kunna hålla den. Inte ens en vettig information kunde man säga att vi hade gett ifrån oss.

Hur säkerställer vi att chefer är duktiga på att arbetslagen använder framgångsrika metoder i sitt arbete? Hur duktig är man på att räkna ut vilken bemanning som krävs, hur duktig är man på att använda de senaste metoderna t.ex. när det gäller att hjälpa barn som har det svårt med inlärningen? Jag blir inspirerad av att sitta i styrelsen för SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. Det syftar till att de senast kända metoderna som man är säker på har stor betydelse för bättre behandling ska på ett effektivt sätt föras ut i vården för att användas. Det är en klassisk fråga hur denna spridning av kunskap kan effektiveras, vi ligger dock bra till i Sverige jämfört med andra länder. Men hur ser det ut på andra områden: är vi bra på att till medarbetarna i skolan eller äldreomsorgen sprida information om metoder och angreppssätt som cheferna rimligtvis behöver behärska för att kunna leda arbetet på ett professionellt sätt?

I vår sektor har vi äntligen gått från att tala om kvalitet till att mäta den. Jag tror vi har en vandring framför oss när det gäller att inte bara tala om ledarskapet utan också att lära ut ledarskap och använda den kunskapen mer systematiskt.

Det är vi skyldiga dem vi är till för – medborgarna!

Håkan Sörman
VD Sveriges Kommuner och Landsting