Bra ledare börjar med sig själva

Av Mia Törnblom 2012-02-02 10:10

 Bild: Peter Knutsson

Jag läste för en tid sedan en berättelse om Moder Teresa som jag vill dela med mig av. Hon var inbjuden som föreläsare till en stor ledarskapskonferens någonstans i Europa. I salen sitter över tusen förväntansfulla ledare från politiken, näringslivet och andra branscher redo med pennan i handen för att kunna skriva ner allt det viktiga som ska sägas. Lätt försenad kommer Moder Teresa till slut in, hon når knappt upp till mikrofonen. Med viskande röst säger hon: ”Jag har två frågor till er när det gäller ledarskap. Känner ni dem ni leder? Tycker ni om dem?” Sedan går hon därifrån.

Jag vet inte om den här historien är sann, jag har försökt leta fram när och var detta skulle ha skett, utan att lyckas. Men budskapet i historien är viktigt, oavsett om det verkligen gick till så eller inte. Att leda är fantastiskt, det är utvecklande och berikande, men det går inte av sig självt, vi behöver träna om vi vill lyckas som ledare.

Om vi vill nå framgång som ledare gör vi bäst i att se ledarskapet som ett yrke i sig. Ett ledarskap är inte nödvändigtvis någonting vi har eller inte har, däremot är det någonting vi kan förstärka och träna oss i. Därför menar jag att det är smart att vi lär oss hur vi på bästa sätt och utifrån våra egna förutsättningar leder vår omgivning. För ingen människa är en ö – vi påverkar alla varandra hela tiden.

För att bli en stark, trygg och bra ledare behöver vi såklart börja med oss själva. Allt ledarskap grundar sig i vår person, den är början och startpunkten som inte går att fuska sig förbi. Jag vet inte hur många ledarskapsböcker och ledarskapskurser, det som kallas management, som bara pratar om hur chefen ska vara och vad chefen ska säga för att få de anställda dit han eller hon vill. För mig är det självklart att chefen först måste lära sig att leda sig själv. En stabil självbild, alltså en medvetenhet om och en god balans mellan självkänsla och självförtroende, är förutsättningen för att kunna leda och samverka med andra framgångsrikt.

Men det är tydligt att det ofta saknas medvetenhet om att vi, som människor i en grupp, behöver våga se och förstå våra egna reaktioner, styrkor och svagheter för att kunna förstå, hantera och samverka med de människor vi har i vår närhet på arbetsplatsen, i familjen, i föreningslivet och andra sociala sammanhang.

Genom åren har jag fått så många bevis för att det är först när vi påbörjat vår personliga utveckling som vi (förutom att må så mycket bättre, bli mer närvarande och trygga och dessutom ha det mycket roligare) också upptäcker att vi blivit bättre ledare. Vi kan effektivisera vårt arbete när vi till exempel slipper onödiga konflikter att styra upp, en massa ömma tår att parera och dumt skitprat som tömmer oss och alla runt omkring på energi.

Personligt ledarskap innebär att vara grundad i sig själv. Att ha god självkännedom, att våga utgå från sig själv och att ta beslut baserade på tro och tillit istället för att använda rädsla som drivkraft. Först då kan vi framgångsrikt gå vidare och jobba med våra medarbetare. Först då klarar vi av att hantera relationer, guida, stötta andra och bli effektiva problemlösare. Det personliga ledarskapet är nyckeln och grunden till detta.

En ledares framgång handlar om hans eller hennes sätt att vara. Det är egentligen enkelt. Om vi arbetar bort de hinder som kan stå i vägen för vår dagliga kommunikation och vårt samspel fungerar allt bättre. Det kan handla om rädslor för att göra fel, misstankar om att inte duga som man är, oro hos en medarbetare för att jag som chef inte ska förstå att han gör sitt allra bästa och lite till. Om varje individ i gruppen, varje medarbetare, själv lär sig hantera sina olika reaktioner inför mer eller mindre svåra utmaningar, flyter vårt samarbete, vårt gemensamma projekt, vårt uppdrag, så mycket smidigare.

Självklart är ingen perfekt. Styrkan hos en god ledare är att våga se vad han eller hon behöver utveckla och förändra. Därmed inte sagt att du ska förändra dig för att någon annan tycker att du borde det – om du väljer att ändra på ditt beteende, så måste det vara för att du vill.

Mia Törnblom

Föreläsare och författare